Bilgalen

... för att finna något uns av körglädje.

I veckan ringde mina kära storebror och berättade att han behövde låna minibussen för en dag och därför hyrt en bil åt mig på OKQ8. Jag kan väl från början säga att OKQ8 har något slags miljö-dille, så alla bilar är av slaget “flexifuel”. Jag trodde jag skulle få Ford Focusen som jag haft tidigare, men innerst inne hoppades jag att han hade hyrt än lite fränare bil åt mig. Jag ville verkligen inte åka runt i en stripad bil som någon slags reklampelare.
Där stog jag bredvid denna bil, denna rullande reklampelare. Undrande, vad i hela friden är detta för en liten skit? Sulorna på mina Sparco-skor skulle kunna snurra runt större fälgar än detta. Jag satte mig i bilen i alla fall och rullade därifrån för att mentalt förbereda mig för morgondagen. Då jag upptäckte på den lilla resan, att motorn var inte mycket att hurra för. Man fick varva på ordentligt för att den skulle orka med. Mitt mål att försöka vara tyst och diskret med denna bil förstördes direkt. Då tutan satt förbaskat nära kanten på ratten, så råkade jag tuta på allt folk när jag skulle ge mig av...



Nästa morgon
Så kom då morgonen och det var dags att rulla iväg. Jag var duktig och ställde in allt och klickade på radion. Inget hände, så jag började peppra på både FM/radio samt ON knappen. Det hjälpte inte heller, så istället gick jag fullständigt lös på alla knappar i hopp om att få igång den. Absolut inget och det var bara att insé. Denna fantastiska bil hade utrustats med någon slags attrapp. Det finns två saker jag gör numera på min morgon när det kommer till vardagarna, som en slags morgonritual. Jag sätter igång radion och ställer in Mixmegapol. Sedan lutar jag mig tillbaka och låter Cruise-control göra jobbet. Fast om man inte har radio i bilen så har man knappast lyxigheter som Cruise-control. Så i ren frustation så försökte jag köra som en vettvilling för att se om jag kunde ha roligt under resan på sådant sätt. Jag gillade varvräknaren och hastighetsmätaren, det kändes lite “sportigt”. Fast jag insåg väldigt snart att allt var en enda stor lögn.


Denna spartanska bil hade då de märkvärdigaste tillbehören. Det fanns sätesvärmare som man inte kunde stänga av, perfekt nu när sommaren närmar sig. Elhissar! det fanns elhissar! AC också och ventilationen kunde kunde man antingen snurra på så att de stängdes eller så kunde man vinkla dom uppåt eller neråt så man fick all blås i ansiktet. Men radion, den var för dyr att beställa.

Om ni kikar på passagerarsätet så ser ni att sätena är inte skålade. (T o m minibussen jag brukar köra har lite skålade säten.) Det fanns nog en tanke bakom det… Man kommer aldrig köra så fort att man behöver ha det i kurvor, trodde dom ja. I samband med att behöva varva motorn till 3-4 000 varv för att den överhuvudtaget skulle klara av att hoppa till nästa växel, samt att jag försökte köra race på vägen, så gled jag runt därinne. Så där är jag, håller hårt i ratten för att hålla mig kvar på rätt säte i kurvorna, tutar på folk för att tutan sitter för nära och samtidigt vill jag inte ha för stor uppmärksamhet på mig i denna reklampelare på hjul.

Den är faktiskt 5-dörrars, vilket är helt otroligt. Jag hade inte noterat de bakre dörrarna förrän Stefan på jobbet utbrast “den har ju dörrar i bak också, otroligt”. Jag är i alla fall lite impad, för hur jag än körde så rörde inte tank-mätaren ett finger. Visserligen var det en digital, men den visade fullt hela dagen.

Slutord
Är Du i behov av en liten snål miljöbil, som du kan parkera i hallen för att inte riskera att dagisbarnen går och välter den. Kan kanske Toyota Aygo vara något för dig.